Den här bloggen är väldigt gammal. Det troligaste är att jag inte kommer vilja använda den igen, men vem vet?
En kort uppdatering: Jag bor själv i en lägenhet med min sköldpadda. Jag har en praktikplats men annars står livet stilla. Ingenting händer, ingenting värt att blogga om. Men. Ibland behöver man bara skriva, så här är min nya blogg - skrivskit.blogg.se - Gå dit och kolla om ni bara vill se ord som kommer ut utan någon som helst mening. 
Det var allt för mig. Ha det bra. 

Gammal blogg - Vad händer nu?

Allmänt Kommentera
Den här bloggen är väldigt gammal. Det troligaste är att jag inte kommer vilja använda den igen, men vem vet?
En kort uppdatering: Jag bor själv i en lägenhet med min sköldpadda. Jag har en praktikplats men annars står livet stilla. Ingenting händer, ingenting värt att blogga om. Men. Ibland behöver man bara skriva, så här är min nya blogg - skrivskit.blogg.se - Gå dit och kolla om ni bara vill se ord som kommer ut utan någon som helst mening. 
Det var allt för mig. Ha det bra. 

Jag har länge väntat på att få göra något vettigt om dagarna. Det har stått ganska klart för mig att jag inte kommer kunna jobba "på riktigt" på väldigt länge (kanske aldrig). Jag vill dock göra något på dagarna och jag vände mig då till försäkringskassan och kommunen. Jag får aktivitetsersättning av försäkringskassan. Alltså är jag inte sjukskriven, men för sjuk för att jobba så de ger mig ersättning för, typ, ingenting. Jag vet inte riktigt hur allt det där fungerar. Men i alla fall. Tanken är ju att jag inte ska vara beroende av dem för alltid (vi får väll se hur det går >_<) utan tillslut bli bra nog att jobba. Det ska jag göra genom att få en sysselsättning eller praktikplats på ett par timmar ett par dagar i veckan och sedan jobba mig upp till fler timmar ju bättre och tryggare jag blir. Så jag har haft möte på möte med försäkringskassan och kommunen (och ibland har Gylle varit med) där de ska hjälpa mig att hitta något att göra. Först ville det att jag skulle vara på en "ungdomsgård". Det var i princip ett ställe dit psykiskt sjuka kunde komma och måla, spela instrument, snickra osv osv. Men det var helt fel! Jag blankt vägrare. Så sen dess har det bara gått neråt, ingenting händer, jag får ingen hjälp. Så Agneta (mitt boendestöd) sa att nu får vi ta saken i egna händer. Vi började med att kolla upp begravningsbyrån Fonus. Vi fick komma på studiebesök och en jättetrevlig kvinna berättade hur det gick till och så. Men de hade inte inte plats för en praktikant och jag kom ändå fram till att det var för mycket "socialt" för att jag skulle klara av det. Nästa steg var att ringa biblioteken men de hade inte heller plats. Så då fick jag kommunen att ringa lasarettet i Falun för att kolla om jag fick vara med på obduktionerna, men de fick bara ta in studenter.

Så precis som alla andra som söker jobb så fick jag gå över till "kontakter", pappa berättade att han hade ett bibliotek på sitt  jobb och kunde kolla med dem. De skulle få in en ny personal som behövde bli utbildad först men sedan var de intresserade. Pappa ringde igen ett par veckor senare och då ville de träffa mig. Jag gick dit i torsdags med Agneta och Tina från kommunen, pappa var också med förstås. De frågade lite om mig, va jag tyckte om att göra och vad jag behövde i en arbetsplats. De sa att de bara hade de "tråkiga" arbetsuppgifterna över, vilket var att sortera ut tidsskrifter osv. Vilket var precis det som jag ville göra. Så allting passade perfekt. De skulle höra av sig innan helgen, max på måndag, om jag kunde få komma dit. Senare samma dag ringde pappa och sa att jag kunde få komma dit och jobba tisdagar och torsdagar 10-12. Helt perfekt! Jag kunde börja redan nästa torsdag men jag vill ha Agneta med mig första gången och hon kunde först torsdagen därefter.

 

Så torsdagen den 13e Mars ska jag  börja jobba på ett bibliotek.

Jag är jättenervös. Och här kommer vi till rubriken i inlägget. Alla som vet om det är jätteglada för min skull men jag är inte lika glad. Jag har väntat på det här för länge och jag kan inte tänka att det är på riktigt. Jag är rädd för att de ska ändra sig eller att jag ska hamna på psyk innan eller att jag kommer dit och det inte alls är som jag vill och jag inte trivs eller att det kommer hata att ha mig där. Så jag kan inte ta ut något i förskott. Alla frågar mig om jag inte är glad att jag äntligen fått något men jag är inte glad, inte än.

 

"Ta alltid ut lyckan i förskott,det värsta som kan hända

är att du varit lycklig i onödan"

- Ulrika Gabriel

 

Jag önskar jag kunde det, men som det är nu så får vi se vad som händer. Håll tummarna för mig, ok? Mindre än två veckor dit.

 

xoxo Charlotta

Att inte ta ut något i förskott

Allmänt En kommentar

Jag har länge väntat på att få göra något vettigt om dagarna. Det har stått ganska klart för mig att jag inte kommer kunna jobba "på riktigt" på väldigt länge (kanske aldrig). Jag vill dock göra något på dagarna och jag vände mig då till försäkringskassan och kommunen. Jag får aktivitetsersättning av försäkringskassan. Alltså är jag inte sjukskriven, men för sjuk för att jobba så de ger mig ersättning för, typ, ingenting. Jag vet inte riktigt hur allt det där fungerar. Men i alla fall. Tanken är ju att jag inte ska vara beroende av dem för alltid (vi får väll se hur det går >_<) utan tillslut bli bra nog att jobba. Det ska jag göra genom att få en sysselsättning eller praktikplats på ett par timmar ett par dagar i veckan och sedan jobba mig upp till fler timmar ju bättre och tryggare jag blir. Så jag har haft möte på möte med försäkringskassan och kommunen (och ibland har Gylle varit med) där de ska hjälpa mig att hitta något att göra. Först ville det att jag skulle vara på en "ungdomsgård". Det var i princip ett ställe dit psykiskt sjuka kunde komma och måla, spela instrument, snickra osv osv. Men det var helt fel! Jag blankt vägrare. Så sen dess har det bara gått neråt, ingenting händer, jag får ingen hjälp. Så Agneta (mitt boendestöd) sa att nu får vi ta saken i egna händer. Vi började med att kolla upp begravningsbyrån Fonus. Vi fick komma på studiebesök och en jättetrevlig kvinna berättade hur det gick till och så. Men de hade inte inte plats för en praktikant och jag kom ändå fram till att det var för mycket "socialt" för att jag skulle klara av det. Nästa steg var att ringa biblioteken men de hade inte heller plats. Så då fick jag kommunen att ringa lasarettet i Falun för att kolla om jag fick vara med på obduktionerna, men de fick bara ta in studenter.

Så precis som alla andra som söker jobb så fick jag gå över till "kontakter", pappa berättade att han hade ett bibliotek på sitt  jobb och kunde kolla med dem. De skulle få in en ny personal som behövde bli utbildad först men sedan var de intresserade. Pappa ringde igen ett par veckor senare och då ville de träffa mig. Jag gick dit i torsdags med Agneta och Tina från kommunen, pappa var också med förstås. De frågade lite om mig, va jag tyckte om att göra och vad jag behövde i en arbetsplats. De sa att de bara hade de "tråkiga" arbetsuppgifterna över, vilket var att sortera ut tidsskrifter osv. Vilket var precis det som jag ville göra. Så allting passade perfekt. De skulle höra av sig innan helgen, max på måndag, om jag kunde få komma dit. Senare samma dag ringde pappa och sa att jag kunde få komma dit och jobba tisdagar och torsdagar 10-12. Helt perfekt! Jag kunde börja redan nästa torsdag men jag vill ha Agneta med mig första gången och hon kunde först torsdagen därefter.

 

Så torsdagen den 13e Mars ska jag  börja jobba på ett bibliotek.

Jag är jättenervös. Och här kommer vi till rubriken i inlägget. Alla som vet om det är jätteglada för min skull men jag är inte lika glad. Jag har väntat på det här för länge och jag kan inte tänka att det är på riktigt. Jag är rädd för att de ska ändra sig eller att jag ska hamna på psyk innan eller att jag kommer dit och det inte alls är som jag vill och jag inte trivs eller att det kommer hata att ha mig där. Så jag kan inte ta ut något i förskott. Alla frågar mig om jag inte är glad att jag äntligen fått något men jag är inte glad, inte än.

 

"Ta alltid ut lyckan i förskott,det värsta som kan hända

är att du varit lycklig i onödan"

- Ulrika Gabriel

 

Jag önskar jag kunde det, men som det är nu så får vi se vad som händer. Håll tummarna för mig, ok? Mindre än två veckor dit.

 

xoxo Charlotta

 
För några veckor sedan blev våran sköldpadda helt apatisk. Hon låg bara stilla och sparkade med bakbenen. Vi förstod genast att hon skulle lägga ägg. 
Men en vecka senare hade hon fortfarande inte lagt ägg och hon gick från apatisk till hyperaktiv (mer än vanligt.) Hon klättrade bokstavligen talat på väggarna. Hon stod med bakbenen på botten och frambenen nästan uppe i locket så att hela undeskalet syntes. Hon försökte simma igenom väggarna. Hon grävde hål ända ner till glasbotten. Hon flyttade stenar och bökade vid pumpen. Hon klättrade upp på solplattan, hoppade ner och började om igen. Hon började försöka klättra upp på solplattan från fel sida där det inte fanns några stenar att ta tag på och hon klarade det. Men det lädde till att hon försökte igen och då ramlade hon baklänges rakt på sollampan som gick i tusen bitar. Jag skyndade mig att sätta ner henne på golvet så att hon inte skulle få glas i sig och hon satte av som en galning över golvet. Vi fick tömma hela aqvariumet på småsten och allt och skölja igenom hela aqvariumet. Det tog oss hela eftermiddagen och vi var helt slut, men hon fortsatta rusa runt på golvet. 
Hon slutade även äta. Tillslut gav vi henne räkor för det äter hon alltid. Men hon ska inte leva bara på räkor så tillslut slutade vi med det och sa att hon får låta bli att äta då, tillslut blir hon väll hungrig nog att äta.
 
Äntligen för några dagar sedan kom äggen. Jag låg i soffan och hörde ploppanden från hennes aqvarium. Hon låg på solplattan och äggen trillade ner i vattnet. Jag ville inte störa henne medans hon låg där uppe men jag visste att så fort hon hoppat ner skulle hon försöka äta upp dem. Hon hoppade självklart ner när jag inte var i rummet och Robin fick skynda dit och plocka upp äggen. Han hann ta dem med Siri försökte bita honom för att komma åt dem. Hon lyckades dock inte och det blev inga ägg för henne. 
 
Nästa dag matade vi henne och hon åt som vanligt igen. Hon har även lugnat ner sig och flyter mest runt, hon börjar även använda solplattan som vanligt (att ligga och sola på alltså). Jag hoppas verkligen hon håller sig lugn nu och att hon inte tänker lägga ägg igen på länge!
 
Här ligger hon lugnt och solar och låter mig ta kort på henne utan problem. 
 
 
xoxo Charlotta

Sköldpaddan är äntligen lugn.

Allmänt Kommentera
 
För några veckor sedan blev våran sköldpadda helt apatisk. Hon låg bara stilla och sparkade med bakbenen. Vi förstod genast att hon skulle lägga ägg. 
Men en vecka senare hade hon fortfarande inte lagt ägg och hon gick från apatisk till hyperaktiv (mer än vanligt.) Hon klättrade bokstavligen talat på väggarna. Hon stod med bakbenen på botten och frambenen nästan uppe i locket så att hela undeskalet syntes. Hon försökte simma igenom väggarna. Hon grävde hål ända ner till glasbotten. Hon flyttade stenar och bökade vid pumpen. Hon klättrade upp på solplattan, hoppade ner och började om igen. Hon började försöka klättra upp på solplattan från fel sida där det inte fanns några stenar att ta tag på och hon klarade det. Men det lädde till att hon försökte igen och då ramlade hon baklänges rakt på sollampan som gick i tusen bitar. Jag skyndade mig att sätta ner henne på golvet så att hon inte skulle få glas i sig och hon satte av som en galning över golvet. Vi fick tömma hela aqvariumet på småsten och allt och skölja igenom hela aqvariumet. Det tog oss hela eftermiddagen och vi var helt slut, men hon fortsatta rusa runt på golvet. 
Hon slutade även äta. Tillslut gav vi henne räkor för det äter hon alltid. Men hon ska inte leva bara på räkor så tillslut slutade vi med det och sa att hon får låta bli att äta då, tillslut blir hon väll hungrig nog att äta.
 
Äntligen för några dagar sedan kom äggen. Jag låg i soffan och hörde ploppanden från hennes aqvarium. Hon låg på solplattan och äggen trillade ner i vattnet. Jag ville inte störa henne medans hon låg där uppe men jag visste att så fort hon hoppat ner skulle hon försöka äta upp dem. Hon hoppade självklart ner när jag inte var i rummet och Robin fick skynda dit och plocka upp äggen. Han hann ta dem med Siri försökte bita honom för att komma åt dem. Hon lyckades dock inte och det blev inga ägg för henne. 
 
Nästa dag matade vi henne och hon åt som vanligt igen. Hon har även lugnat ner sig och flyter mest runt, hon börjar även använda solplattan som vanligt (att ligga och sola på alltså). Jag hoppas verkligen hon håller sig lugn nu och att hon inte tänker lägga ägg igen på länge!
 
Här ligger hon lugnt och solar och låter mig ta kort på henne utan problem. 
 
 
xoxo Charlotta